...för länge sedan. Eller närmare bestämt för ungefär 4 år sedan. Jag var höggravid och väntade mitt första barn. Det var också vid den här tidpunkten som jag fick en stark känsla av att jag ville sy ett litet bebisplagg till mitt kommande barn. Jag var novis i sybranschen. Jag visste knappt vad overlock var och täcksömsmaskin fanns överhuvudtaget inte i mitt vokabulär. Hur som helst knatade jag iväg till bibblan, lånade några syböcker, pustade vidare till närmsta tygaffär och inhandlade lite tyg. Många timmar senare (särskilt många sprättimmar!) hade jag sytt ett par byxor och någon vecka senare var byxa nummer två färdigställd. Stolt och nöjd vek jag byxorna noggrant i väntan på att de skulle klä vår dotter. Nu var det så att båda byxorna hade fötter vilket inte alls passade på vår tjej. Byxorna hamnade i en klädåda. Men när jag väntade vår andra dotter plockades dom fram igen. Och idag används dom för första gången. Det är dessa byxorna du ser i det här inlägget - och jag känner mig lika stolt idag som jag gjorde för fyra år sedan.
Sprätten hänger fortfarande med som en kär vän och används ofta, ofta och jag kan fortfarande känna mig som en novis i sybranschen. Men nu är det med många sytimmars erfarenhet i bagaget!
Mönster: Minns ej, men det kan vara från Åsa Lennartssons bok "Mjuka tyger".
Storlek: 68
.jpg)
